Kärlek för mig, det har nu i sex månader varit Marcus.
Han har visat mig äkta kärlek och jag har fått känna mig älskad samt känna på hur det känns att älska på riktigt.
Vi har gjort allt tillsammans och även om vi bråkar så vet vi att det är han & jag.
Han får mitt hjärta att slå dubbla slag när han tar min hand i sin,
Hans röst i mitt öra när han viskar; Godnatt Sanna, Jag älskar dig..
Det ger mig ett rus i hela kroppen och det känns som att hela rummet snurrar.
Kärlek är när man kan lita på varandra och inte har några hemligheter,
När man delar även sådant man inte får säga till någon egentligen.
Säger någon något till mig som de vill att jag ska hålla för mig själv så brukar jag innan de börjar berätta säga att allt du säger till mig får Marcus med veta.
Tror de flesta har upplevt något likande när det gäller kärlek..

Men vet ni då hur det är att bli lämnad för ett annat land?
Hur det är att hålla ihop ett förhållande från två olika land?
Jag har försökt..
Marcus flyttade för ca. 2-3 månader sedan till Norge och har bara varit hemma en gång sedan dess.
Vi försökte ett tag, men eftersom att vi båda är ganska svartsjuka trots att vi inte visar det så mycket..
Så vi bestämde att det får vara slut just nu.
Men när han var hemma, så var allt som vanligt igen..
Vi skulle inte träffas, men han sov hos mig hela helgen ändå och det var det underbaraste jag har varit med om på väldigt, väldigt länge.
Läget just nu vet jag inte, men han kommer hem efter helgen och stannar till Januari så då måste vi prata ut om allt osv.

Mer kan jag nog inte säga just nu, så hoppas att det dög!